Idag har Erika pratat med Nobbe för andra gången, och jag har myst hela dagen över hans ord, känslan att vi kan förstå varandra och framför allt att jag har lyckats hjälpa honom!
Inget går upp om att ha hjälpt något/någon att få det lugn, bra och trivas. Erika trodde att han under alla dessa år nog ALDRIG har varit sig själv. Han sa inget utlämnade om sig själv denna gång, så om ni vill läsa hela sessionen så hör av er. :)
-Lugnare inom mig, jag känner mig friare i min kropp
-Jag känner att jag är här
-Jag tycker om Ida hon luktar gott, det har jag aldrig tänkt på tidigare. Men hon har dåligt tålamod precis som jag så det behöver i båda jobba med.
-Visar någonstans där det är vita ribbor, katten brukar balansera på dom. Jag är inte rädd för henne längre.
-Jag tycker det är roligt när hon traskar efter mig i hagen, då håller tålamodet på att tryta.
-Jag är så glad att hon vill hjälpa mig.
Den markerade meningen kunde jag inte göra annat än att skratta åt! Knasboll!
Hej! Väldigt tråkigt att läsa dett a då nobbe var en helt underbar häst väldigt lugn och trygg och inga problem att lämna ensam eller rida ut själv på, mycket nyfiken och gick fram overallt, det enda var att han var otroligt tjurig ibland när han skulle lastas, men får aldrig panik bara stänger av helt och rör inte en fena, då var det inget jag kunde göra. Jag red in honom någobrlunda och han var otroligt lättlärd och arbetsvillig bra och stabil form i traven. om du vill se finns det fina filmer på när jag galopperar honom i form på en volt utan problem. vem somn helst kunde rida honom, min kille(som aldrig tidigare suttit på en häst) skickade jag upp på nobbe och vi tog en dagstur upp på fjället. mvh Camilla Lindberg, ÖSTERSUND
SvaraRadera